Emancipated

jag känner mig som en vingklippt pingvin.
om man klipper bort en pingvins vingar, då är det ju typ bara en klump kvar...
jag känner mig som en sorglig liten klump

ihopkrupen i sängen. kudden som brukade vara blå är numera svartprickig...
och till och med de gladaste sångerna blir ballader i mina öron.

det är så svårt att vara positiv hela tiden...
jag är ganska bra, fan asså, jag tycker om mig själv förjävla mycket egentligen... sedär, nu var jag positiv.
är det konstigt på något sätt? Det är typ olagligt att tycka att man är bra i det här j*vla landet...