Emancipated

och ''allting ordnar sig'' känns som den största lögnen av dom alla

trampa på andra för att inte bli trampad på?
skratta högt åt andra så ingen hör hur de skrattar åt dig?
äntligen förstår jag

_______________________________________

And I realize I still wish it was me...

det känns som att hela livet bara är en förberedelse
men för vad egentligen (döden?), vad är det vi arbetar för?
vi söker mening i allt som går, och förväntar oss svar innan vi ens ställst frågan
vi är så upptagna av svaren som inte finns att vi missar det

-varför?
- ja, varför egentligen...
det finns ingen anledning

Vi lever i en värld där det är fel att göra det man vill och rätt att göra det man ska.

jag känner mig som en vingklippt pingvin.
om man klipper bort en pingvins vingar, då är det ju typ bara en klump kvar...
jag känner mig som en sorglig liten klump

ihopkrupen i sängen. kudden som brukade vara blå är numera svartprickig...
och till och med de gladaste sångerna blir ballader i mina öron.

det är så svårt att vara positiv hela tiden...
jag är ganska bra, fan asså, jag tycker om mig själv förjävla mycket egentligen... sedär, nu var jag positiv.
är det konstigt på något sätt? Det är typ olagligt att tycka att man är bra i det här j*vla landet...

igårkväll gjorde jag följande högst intressanta saker

• drack dödliga mängder........ äppeljuice, woho
• lyssnade på radio
• lyssnade på mera radio
• kollade i taket
• fick hysterianfall pga. brist på händelser

ja, som sagt, mycket intressant... men, i förrgår så tog jag iallafall årets första dopp, suckers.

det är lättare att krossa en sten än en vattenpöl
den som skyddar sig själv från att bli sårad sårar bara sig själv

jag talar om dig som ett objekt och livet som ett spel
det måste ju vara ett väldigt sundt synsätt

when you take pain, and turn it into something beautiful. that's strength to me.

fan. med frihet kommer ansvar. fuck ansvar. hejdå frihet. .
seems like I've been letting everybody down lately. especially myself.

jag är tillochmed så rädd att jag är rädd för att vara rädd
                                                   

when all the F* words in the world aren't enough

tacktacktack
där kom du från absolut ingenstans och krossade mina visioner
visionen om att, om det bara fanns tid så skulle allt fixa sig
och kanske inte bli som jag ville, men något snarlikt
men då kommer du och tar den tiden ifrån mig
hur lyckas du?
på en vecka har du lyckats, mej skulle det ha tagit två månader
åtminstonde i min finfina, sockersöta, utopiska vision
grattisgrattisgrattis
seal the deal

jag kom på en sak, om man skriver damn flera gånger blir det nästan amanda
damndamndamndamndamndamndamndamndamndamndamndamndamndamn
DAMN!

don't throw me away

varför kan man inte bara sluta tänka när man inte vill mer? när tankarna bara ligger och gnager, det är sååååå frustrerande. och det finns inget man kan göra åt saken. jag hatar dej, jag blir så jävla arg. vad fan är det här? det är inte nån jävla tävling. du vägrar vekligen ge upp. och jag hatar dig också. du är så vilseledande. du bara leker va? och jag vet att jag leder, men ingen kommer någonsin att vinna. fattar vi inte det? så du kan lika gärna ge upp för du kommer inte komma närmare målet än vad du är nu ändå. det skulle vara mycket mer betryggande om alla korten låg på bordet, tycker inte du det också, även om man skulle känna sig lite blottad? för jag vet att jag skulle vinna då. eller som sagt, ingen skulle kunna vinna, men du skulle förlora. och jag får så otroligt mycket skuldkänslor för att jag har sådana här tankar, men jag blir så irriterad på dig att du ens tar upp det varje gång. självklart lägger du till att det inte räknas, eftersom det inte räknas.. men om det inte räknas borde det inte ens existera. det existerar inte ens någon anledning för dig att ta upp det. och...
och du då... vart kom du ifrån?! ännu ett problem. vad har du med det här att göra? vart kom du ifrån? vad vill du? nu blir jag ju riktigt orolig, för vad händer när man parar ihop den som fångar alla med den som inte blir fångad av någon? du har ju redan allt, ni har ju redan allt...give up yourself for my dying wish? fast varför ge upp när man har något perfekt inom räckhåll. perfekt+perfekt=perfekt. ni har ju redan allt. fast det kanske bara är så jag inbillar mig?
och på tal om det, inbillade jag mig då också? jag kommer knappt ihåg det nu, bara som ett vagt minne, eller. nej, jag kommer ihåg det som ett minne av ett minne.
helt plötsligt började jag längta till något som inte kommer att existera den här sommaren. sakna. jag borde inte sakna det. jag vill inte ens sakna det. nej nu orkar jag inte tänka mer. nu ska jag stänga av.

virrvarr av tankar...

     a terrible terrible thing.
   
we're supposed to be a team
not eachothers competitions...
everything's ment to be broken

vore det inte skönt att bara sluta bry sig? att slippa. att ge upp. att inte bry sig. frigöra sig från alla krav, ideal, måsten och allt ansvar. varför allt detta ansvar? jag orkar inte. jag bryr mig ju egentligen inte. jag vill ju bara slippa, men jag tänker inte sluta.