Emancipated

somnade vid 4. sen väcktes jag vid halv sju av att mamma står och skriker på mig. glömde visst lämna hennes busskort. så jag ringer och väcker Em mitt i gryningen som lånat det igårkväll. vi sitter en lång stund och bestämmer att jag ska åka ut till lagnövägen. precis när jag börjar känna mig lite duktig, jag har ju trots allt bara sovit tre timmar å tänker kämpa mig upp för att hinna med en jävla buss som går vid tio eftersom Em bor långt bort från civilisationen och är dessutom sjukt hungrig, precis när jag känner att mitt människovärde höjts ett snäpp igen. (okej lite väl dramatiskt kanske) men precis när jag har ställt mig upp och ska ta mitt ansvar. DÅ KOMMER MORSAN TILLBAKA. och skriker på mig lite till. hon missade ju såklart bussen och hon bryr sig inte det minsta om hur duktig jag är. hur ska hon veta? men hon kan ju åtminstone bry sig lite. jag kan ju garantera att mina ringar under ögonen aldrig varit grövre. nu ska jag sova igen i en halvtimme, sen måste jag äta frukost och klä på mig. nejhelvete! bussen går ju om en timma. faaaaaan, då måste jag upp och äta nu. helvete