överbelastning

jag skiter i om det här inte blir fint

men såhär känns det.
Det känns som om jag inte vet vad jag ska känna. allt bara blandas ihop till en stor jäsande deg.
det är som ögonblicket precis innan man ska nysa. fast det känns inte i näsan. det känns lixom i hjärtat och i magen. det lixom bränner, svider, kliar... Men så kommer det ingen nys. ingen reaktion. och jag måste bara skrika. hoppa. göra nå¨nting. jag blir galen.
Det är för mycket olika känslor. degen är megafet vid det här laget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback