Emancipated

det verkligen lös om ditt ansikte, och skummet från cidern och ölen yrde omkring dig där du stod på flaket. du vet att du klarar av vad du än åtar dig, ut och briljera.

massmord har drabbat mina naglar den senaste veckan. Endast två överlevande har klarat sig igenom skräckdåden.

Allting började för cirka en vecka sen, berättar vickevire, 14. Det var när klass 8a tidigt på morgonen skulle lära sig bygga ihop en gasolspis som den första nageln, herr pekfinger,  helt plötsligt gick av. Kort därefter avled också långeman. Igår upptäcktes också en stor spricka i farbror Tumme och det fanns ingen annan utväg än att göra slut på hans lidande genom att ta hans liv. Ensamma kvar finns nu endast vickevire och herr ringfinger.
- vi vet inte vad vi ska ta oss till. vi lever ständigt i fruktan för att det som hände vår familj också kommer att hända oss. vi vågar inte äta, sova, fila oss. Det kommer bli svårt att försöka fortsätta leva ett normalt liv.
Amanda har behandlat naglarna på bästa möjliga sätt för att sätta ett stopp för dessa tyranniska attentat, men ingen vet säkert hur fortsättningen följer.

För det mestande sprakande och fantastisk. men just nu spottar jag bara ner alla, fläckar ner deras kläder med ord som ingen vill höra.

veckan har varit perfekt.
jag har mått för bra för länge nu. känner bara för att känna mig lite ledsen. ledsen över absolut ingenting sådär...
ingen förstår? någon förstår?
jag yrar

.         

knas var ordet. huvudet på spiken. huvudet på knas. huvudet är knas.
idag har jag funderat på bibliotek

Det är förändringens vind som blåser
I fredags målade jag mina naglar röda, i lördags klippte jag lugg, idag färgade jag slingor.
Jag känner mig fantastisk, spontan, impulsiv och okrossbar.

I fredags var det grillning med pappas arbete i drakenbergsparken. Där brukade jag duscha i den vattensprutande drakens strålar, naken härlig och cirka tio centimeter lång.
I lördags drog jag mig till orminge karnevalen, spelning på folkan. Alla portaler verkade vara tillfälligt ur funktion för ingen av världarna dög, men den sista var ju hyfsad, J fick iallafall en snilleblixt.
Idag har jag bara degat, solat och ätit. härligt värre, men nu ska jag prata i telefon med K.

Det största framsteget inom tekniken hittills är nog att man lyckats få så pass mycket mobilt, eller bärbart så att säga. Därav kommer ju självaste namnet mobiltelefon. En telefon, som är medtagbar helt enkelt. Förr när man bara kunde transportera sig via tåg på land var tåget fäst vid rälsen. Nu har vi bilar där vi kan köra överallt förutom där terrängen är för svår eller saker , till exempel trädd och byggnader, står i vägen. Nu kan man ju sitta på tågen, med en dator i knät och surfa inne på ett trådlöst nät och via det ta sig in på internet sidor ifrån världens alla hörn. Allting har effektiviserats. Det är nog det som underlättat mest för människan. Man kan få det man vill ha när man vill ha det, oavsett vart man befinner sig. Det är nog däremot ett av de största problemen som har skapats på det personliga planet. Stressfaktorn har höjts, människan har blivit mer krävande eftersom man vill ha det man vill ha och man vill ha det direkt. Det krävs på något sätt därför hela tiden att man är kontaktbar. Man levde nog mer i nuet förr. Tekniken idag tillåter en att vara på ett ställe men leva någon annanstans.

Därav kommer nog alla bortslösade timmar framför teven. Folk orkar helt enkelt inte med stressen och då kan det vara skönt att koppla av och koppla bort allting framför den såkallade dumburken. Man lever inte på samma sätt nu som då. Man lever inte fullt ut. Istället för att ge sig ut och uppleva så sätter man sig framför teven och ser på någon annan, påhittad persons påhittade upplevelser.

Allmänt sett var det nog lättare att vara tonåring förr. Det var lättare att bli accepterad och man kunde vara sig själv. Det var mindre grupptryck och helt enkelt simplare att leva. Man behövde inte anpassa sig hela tiden. Tonårstiden är ju den delen i livet där man börjar hitta sig själv och det är nog svårare att göra det om man hela tiden ska försöka vara någon annan.

och vad gör man då da?
man lyssnar på håkan hellströms ''nu kan du få mig så lätt'' och gråter.
jag har alltid tyckt att regnet är vackert.