Emancipated

"saker du hatar och älskar hos andra människor reflekterar bara sidor du hatar och älskar hos dig själv"
så, haha, fuck you.

och jag skiter i alla argument mot att det inte skulle vara så bara för att du vägrar acceptera det.
låt mig även referera till ett gammalt bloginlägg ''du har förbrukat din rättighet'' från mars månad.
tack å hej.

och det är klart att det är svårt, nästintill omöjligt, att släppa taget om något man aldrig fått hålla

jag skulle ge dig världen, men det är klart att du blundar. den här världen är ändå inget att ha.
vilket ska man tolka och vilket ska man ignorera? jag tror att du är en sådan där person som man bara... som man bara ska skita fullständigt i. orka överanalysera?
men... 
ingenting och förväntningar
näe, jag fattar verkligen inte

Förhoppningar. Det stod i mitt horoskop att det skulle vara min tur dag idag, och ja, jag inser själv hur patetisk jag låter... Jag vill inte ha dig. Varför ljuger jag? Jag vill inte vilja ha dig. det kanske är en bit på vägen? Och jag klara mig utan dig, absolut. Ändå fortsätter jag att tänka:
om jag kan må såhär bra utan dig, tänk bara hur underbart jag skulle må med dig.
Jag tror att jag är ett steg närmare att förstå. Undra om du gör det, fattar alltså. Jag tror inte det. Undra om du blundar eller om du helt enkelt bara är blind.
Jag vill inte att det ska vara såhär. få det att sluta.

önsketänkande?
jag vet faktiskt inte.
kanduläggaavkanduläggaavkanduläggaav
kanduläggaavkanduläggaavkanduläggaav
kanduläggaavkanduläggaavkanduläggaaaaav?

förresten så är dumunge skönaste ordet. so long suckers.

jag är trött på att vänta nu
låten talar för sig själv

Jag ser ut som Günther i mina nya pilotglajjer, men det är lugnt, jag kan vara cool ändå.

''när jag var 13, då satt jag hemma och kollade på teve och lekte med min snopp''
skönaste gubben.

lev för mig. jag klarar inte av att leva för oss båda. lev för mig så lever jag för dig. dö kan du göra sen.

För du vet att du har den effekten på folk. Det finns så många jag tycker synd om. Det värsta är att jag är en av dom. Jag vill inte att det ska vara så. Men jag vill ha dig

så är det bara

festisen sviker mig aldrig.
alla heter Felix.
fast så var det ju inte. alla heter Kevin och Amanda. eller... 2 heter Kevin och 2 heter Amanda. En av dom är jag.
katten slår tröjan, tyvärr, haha.

det här blir ju helknas
ÄR
helknashelknasbarnkalas
hahaaaaaaa

varför frågar du så mycket?
jag vet inte, vad tror du?



skyll dig själv, det händer inget här, men det gör ingenting om dina händer är här, vi är förlorade, vi två, sen vi var 17 år.

ta en tråkig tisdag, ett fult rum och Amanda, sen vips så har man ett lysande bord. wow

somnade vid 4. sen väcktes jag vid halv sju av att mamma står och skriker på mig. glömde visst lämna hennes busskort. så jag ringer och väcker Em mitt i gryningen som lånat det igårkväll. vi sitter en lång stund och bestämmer att jag ska åka ut till lagnövägen. precis när jag börjar känna mig lite duktig, jag har ju trots allt bara sovit tre timmar å tänker kämpa mig upp för att hinna med en jävla buss som går vid tio eftersom Em bor långt bort från civilisationen och är dessutom sjukt hungrig, precis när jag känner att mitt människovärde höjts ett snäpp igen. (okej lite väl dramatiskt kanske) men precis när jag har ställt mig upp och ska ta mitt ansvar. DÅ KOMMER MORSAN TILLBAKA. och skriker på mig lite till. hon missade ju såklart bussen och hon bryr sig inte det minsta om hur duktig jag är. hur ska hon veta? men hon kan ju åtminstone bry sig lite. jag kan ju garantera att mina ringar under ögonen aldrig varit grövre. nu ska jag sova igen i en halvtimme, sen måste jag äta frukost och klä på mig. nejhelvete! bussen går ju om en timma. faaaaaan, då måste jag upp och äta nu. helvete

Jag känner mig som en ko som precis blivit utsläppt i hagen igen.

Första kvällen jag får gå ut sen februari. Underbart. Jag och J åkte runtruntrunt. In till stan. Vi borde få lite stalker varning på oss kan man tycka. Sen blev vi själva förföljda, iih. Bagarn=dött, så vi gick hem till M. Men hon var ju också halvdöd, hon låg nämligen och sov. Du får inte skrämmas sådär. Så vi drog till långan istället. Blev raggade på ''oj, är ni bara 92:or? oj ursäkta...'' Gick runt sjön och fick oss en redig promenad, bra jobbat men inget mer. sjukt trist. Vi kände att kvällen var sjukt slut så vi åkte hem mot helvetet. På vägen hem vände bilen efter oss. Hur desperat får man bli? Sen bakade vi pizza, hur mycket bakning bröd+ketchup+ost+micro innebär får ni själva avgöra.

oops. what? my heart just skipped a beat.

finns det något mer att säga?

nej.

inga ord kan ändra på det som är för det finns inget jag kan säga och det finns inget jag kan intala mig själv.
ord kan vända på åsikter, men inte på verkligheten.
åsikter är inte verkliga för det är bara något som finns i ditt huvud. som vi människor har hittat på för att verka mer intressanta. kärlek är bara något vi människor har hittat på för att livet ska verka.. nej, för att livet ska värka. så måste det vara. bitterheten sprider sig över mitt ansikte. det regnar ute, så otroligt passande. ta dej i fitthålet gud. livets ironi. tuggumit smakar medicin. är jag grå? är jag sjuk? kan du bota mig? kan du rädda mig?