plopp

jag älskar dig, vågar inte vända mig om. rädd för att din närvaro ska suddas ut
du känns i ryggen. Märgen lixom.

klämmer lite till. mitt huvud är som en satans kaviar tub, fylld med små ord som letar sin väg ut.
åh jag önskar att du var en handduk. då kunde jag lixom torka bort mina fantasier i mjukagilligalilladig och knyta dig kring mig och ha dig där föralltid, för jag lovar att jag aldrig skulle släppa taget. Är det inte värt någonting mot det löfte du inte har nu?
förstår någon, hade du förstått. jag menar... förstår du? för du står ju och läser över min axel. och nu kan jag snart inte vrida på nacken alls. jädrar, min telefon ringer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback