Emancipated

all the tears locked up inside.
don't tear it open, it'll bleed.
you don't wanna cause a nasty stain.

I miss you

sen när blev du ett behov?

jag älskar dig, vågar inte vända mig om. rädd för att din närvaro ska suddas ut
du känns i ryggen. Märgen lixom.

klämmer lite till. mitt huvud är som en satans kaviar tub, fylld med små ord som letar sin väg ut.
åh jag önskar att du var en handduk. då kunde jag lixom torka bort mina fantasier i mjukagilligalilladig och knyta dig kring mig och ha dig där föralltid, för jag lovar att jag aldrig skulle släppa taget. Är det inte värt någonting mot det löfte du inte har nu?
förstår någon, hade du förstått. jag menar... förstår du? för du står ju och läser över min axel. och nu kan jag snart inte vrida på nacken alls. jädrar, min telefon ringer.

Det känns som att veckorna går, men veckorna går så långsamt. Mänsklig reaktion kanske? Hjärtats och hjärnans sätt att springa ifrån alltihop och krypa ihop under en gammal träsoffa för att drömma sig till någon annan plats och skydda sig ifrån verkligheten. Det känns inte som om jag är där, eller... här. Det känns som om jag är fem månader härifrån. Älskling du är så kall. Så satans stel och blek och fullkomligt likgiltig.
älskling, älskling, älskling
jag förstår varför det hände, men kan inte förstå att det har hänt.

Livets gång. Men ändå inte, du trotsade ju livets gång, trotsade livet. Jag tänker att du aldrig mer kommer få känna smaken av ben & jerrys, att du aldrig mer kommer känna tangenterna smattra under dina fingrar. Aldrig mer vara täppt i näsan och aldrig mer vara ledsen. Fast det var väl det som var meningen med allt?
aldrig mer vara ledsen

Jag känner mig oförmögen att klämma ur mig något mer för stunden

Jag har inget att skriva faktiskt.
så... BLÄÄÄ på er. Tysta och lyssna på låten istället, det är en order. Förresten så är jag Buffy i alla basketkretsar bara så att ni vet.