varför? för att jag kan

lite som jag. allt eller inget, avstängt eller avskalat
jag är fast och jag kan inte komma loss. okej jag erkänner det. jag föll. jag föll och jag kan inte ta mig upp. jag fastnade och jag kan inte komma loss. men jag accepterar det.

my own prison
my own prison, behind the bars of my mind...


det är som att vara fast i kvicksilver. man är fast, och man kommer inte loss. men när man väl accepterar det och slutar kämpa så slutar man sjunka. till slut tar man sig upp, och man går vidare. man glömmer aldrig. man går vidare men man kommer alltid ha lera på fötterna. precis som såren som aldrig försvinner, de täcks med ärrvävnad och slutar göra ont, men de försvinner aldrig, och... man glömmer aldrig. det kanske är bättre såhär? jag behöver någon som du..

I need someone who's good,
someone who's true.
Someone who's nice,
I need someone like you.

så på vilket sätt spelar faktiskt inte så stor roll, I just wish there was more
Halleluljah, my newfound lover.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback