Emancipated

Inte många kommer förstå det här, men det är det jag tror på. Jag tror att jag vet nu. 

konstruktivitet

Att utvecklas, att skapa och att ge.
det är det jag tror på.

M, kontinuiteten och föränderligheten är i perfekt balans. Dualiteten, den finns alltid där. Precis som allt har en motvikt.
Allt är samma, men uppstår i olika former. Det fortsätter, men förändras. Alla är vi samma, och sammanbundna, periferin är ingenstans och centrum överallt.
Energi kan varken skapas eller förstöras, det kan bara uppstå i olika former. Precis som livskraft. Det finns känslor, det finns tankar, det finns vilja, drömmar och önskningar. Precis som det finns ljus, värme, ljud, rörelse.
På samma sätt är inte ondska ren och skär ondska, det är bara avsaknaden av godhet.

Man fortsätter att lära av sina misstag, man fortsätter att utvecklas. Man strävar efter att uppnå perfektion, är det inte det vi alla gör? Precis som atomerna alltid strävar efter fullkomlighet, ett fyllt yttre elektronskal med valenselektroner. Såsom vi fyller på med kunskap, vishet för att uppnå perfektion, perfekt balans.
Balans - Harmoni.
När själen frigörs från sitt förkroppsligande finns det överallt.  själen, eller, vadfan du nu vill kalla det. Så småningom återuppstår den, när tiden är rätt, återföds den för att fortsätta lära. För att uppnå balans.

Tillslut somnar kroppen in och själen dras till utkanten av universum. Bortom där rumtiden är krökt, där det  bara finns plats för abstrakta ting. För universum har faktiskt ett slut. Åtminsotne teoretiskt bevisat. Och utanför, där är allt är i perfekt balans. Där hör inte konkreta saker hemma, där kan de träda in eller existera.
Och när universum kollapsar, då fastnar där de som inte hunnit färdigt, och utanför det stora svarta hålet som utgörs av allt vi känner till, utanför periferin, där lever vi vidare.